Lite försenat, men nyåret var fullt upp, och gårdagen tog jag igen mig i soffan. 

Veckan har innehållt mycket hundar, då vi även varit hundvakt åt en kompis hund medan hon var i England över jul. 

Så det var lite schäfer-dublett en stund, så vår lilla sköldpadda hade ordentliga bodygurads kan man säga!

Jag insåg även att vår nya filt, som inköptes till min och Jasmins  fotografering dolde vår Molly väldigt väl. 

Men bekväm tycker hon att den är!

Jag stickade även mitt livs första strumppar!

Såhär såg dem ut, och blev en lite försenad julklapp till min syster. För att sticka dessa följde jag denna  video på YouTube, av Pernilla Einarsson. 

Mycket problem blev det dock, och lyckades förstöra första färdiga strumpan i avmaskningen, så fick blrja om helt och hållet, men det gjorde inget för dne nya blev så mycket bättre! Så nu kommer jag sticka strumpor, ligger massa garn och bara väntar. Även kollat in en video för att sticka en hundtröja...

Vi tänkte även passa på att stanna till och handla det sista inför nyår när vi dagen innan ändå var i Västerås. Tjii fick vi, då CityGross hyllor ekade tomma på allt vad potatis och grönsaker hette. Som tur var fanns det mer påfyllt på Willys i Köping, så vi lyckades få hem allt vi behövde.

 Veckan har även handlat mycket om fyverkerier, och dess vara och icke vara. Som hundägare, dessutom till en skotträdd hund, kan ni nog förstå att jag inte är ett fan. Min åsikt består i att låt kommunnen skjuta av raketerna, 21.00 och 24.00. Då hinner hela familjen se. Stoppa sedan försäljningen, och tillåtelsen för privatpersoner att inhandla fyverkerier. Då slipper vi en hel del skador, vi slipper skrämda djur, både tama och vilda, och vi slipper den otroliga nedskräpning det blir efter, som ingen (iaf inte som skjutit iväg dem) tar hand om. 

Jag skulle även kunna skriva ett inlägg om vårt nyår, men jag tog inga bilder. Inga som helst bilder. Så sammanfattar den lite kort såhär istället.

Min syster, hennes kille Martin, Simons lillebror Daniel, samt våra grannar Wolf, Anna och deras son Wille kom över. Vi käkade vildsvin som min man hade förberett dagen innan och grillade på under kvällen. Till det blev det bakad potatis och baconinlindad sparris. Wolf och Anna tog med sig sallad och syrran stod för efterrätt! Riktigt smarrig kväll, och även trevlig med mycket prat om allt mellan himmel och jord. 
Den gick även otroligt bra för Flippa, hon tog smällarna under kvällen med ro, och vid tolvslaget fick hon (och de andra hundarna) ett köttben som de kunde knapra på. Men... 00.10 började vår närmsta granne sitt fyverkeri, precis bredvid rummet hundarna befann sig i. Ingen annan hund som var här är skotträdd, men Simon hörde (jag befann mig utomhus, påväg in när jag såg och insåg vart Flippa var) hur hennes andning blev mer och mer panikslagen och när jag kom in satt han i hundarnas soffa med henne och jag fick hjälpa honom och lotsa dem till sovrummet (vi hade spärrat av så Flippa, Molly och Rema var i hundarnas rum, Iller i köket och Wolf och Annas hund Rista i vardagsrummet, då inte alla hundar kände varandra eller åt på ben). Stängde in Simon och Flippa i sovrummet, gick ut till grannen och frågade om han var klar nu, förklarade att vår hund hade panik, samt nämnde att han gärna får säga till om han ska skjuta nästa år. Vi trodde verkligen inte någon skulle skjuta så pass nära, för det är ändå rätt tätt med hus och vi tänkte att folk går till större tomma områden. Så var inte fallet, där fick vi lära oss den hårda vägen. 
   När jag kom in igen låg Simon i sängen och höll om en skakande Flippa. Vi brukar inte dalta med henne, eller ens låtsas om hennes skotträdsla, och det funkar bra, men nu fanns det bara plats för tröst och närhet. Jag gick ut, hämtade lite vildsvinsrester, och då blev livet lite enklare för henne, i samtband med att smällarna avtog. Så hemskt att se henne så rädd, och inte kunna göra något. Nästa år ber vi antingen grannen att inte skjuta av, där och så nära iaf, eller så får vi åka ut till Simons pappa som bor mitt ute i ingenstans och risken för nära smällar är obefintlig. Men samtidigt vill man fira det nya året hemma, och detär sjukt att folk tvingas från sina hem med sina djur för att dessa fyverkerier ska skjutas upp. Ett otroligt egoistiskt påfund från människan.