Att känna oro över något som ska vara lycka.
För några dagar sedan fyllde jag år, hela 26 år har jag nu levt, andats, skrattat, gråtit, älskat, lekt, och så mycket mer. 
Ens födelsedag är något man ska känna lycka över. Något som man normalt längtar efter, visserligen sinar den känslan lite med åldern, men det bör ändå finnas där, litelitegrann iaf. 
För mig har min födelsedag blivit något jag har väldigt blandade känslor för, och jag vill inte låta som jag gnäller i detta inlägg, för det är inte därför jag skriver. Men jag kommer nog gnälla, lite. 
 
 
Två som finns, alla dagar, året runt, och ger mig lika mycket uppmärksamhet oberoende på vad kalendern säger för dag <3
 
Det började för några år sedan, en födelsedag jag var sjuk vill jag minnas. Jag stod i duschen, och helt plötsligt slog det mig, jag hade inte hört av en väldigt viktig person i mitt liv. En person som ska gratta en på ens födelsedag, och helt ärligt så bröt jag ihop lite, när den tanken slog mig. Därefter började jag märka allt fler grattis-hälsningar som borde komma, men som inte kom. Människor jag inte har någon speciell kontakt med förvisso, men den relationen jag har till dem gör att iaf ett grattis är på sin plats. 
Det slutade med att jag tog bort min födelsedag på Facebook, för jag kände att kan man inte ens skriva där, när det dyker upp mitt framför ögonen på en, då behöver dem inte ens se vilken dag det är. Det är däremot oundvikligt, för min mor skriver alltid en status om vilken dag det är, och dessa personer brukar gilla den statusen. Jag sa ju att jag skulle låta gnällig och detta kanske känns som en skitsak, egentligen, men den ger mig en stress under denna dag, en stress som inte ska finnas där. 
Det finns även ett gäng andra småsaker som biter på mig denna dag, och många bäckar små gör mig till en väldigt stressad person en dag i slutet på november. 
Jag pratar sällan om det, och försöker att inte visa vad jag känner, för det är ju egentligen ingenting. Det är inget som man egentligen ska bry sig om, jag ska ju bry mig om alla som grattar, alla som kommer hem till mig! Det är de som ska ha min uppmärksamhet, och jaga bort stressmonstret i min bröstkorg. 
För mycket på en och samma gång!
Nu har det varit tyst här ett tag, som vanligt kom livet emellan, men nu känner jag att det händer så mycket, och jag har så mycket tankar att de måste få komma ut. Det är knappt så att jag vet i vilken ände jag ska börja. 
 
Mitt blodsocker har skjutit i höjden, så pass att jag vid ett läkarbesök fick åka direkt in till medicinakuten. Jag blev satt på Metformin 500g x 3 tabletter dagligen. Tycker dock inte att det har hjälpt, utan ligger fortfarande på ett fasteblodsocker på över 15. Helst ska detta ligga under 6. 
Idag har jag pratat i telefon med en diabetessköterska, och blir satt på Metformin 850g x3 tabletter dagligen, samt injektioner som heter Victoza. Den information jag har är att det sänker blodsockret, kan hjälpa till med viktnedgång och inte fungera exakt som insulinet i Metforminen, men jag kommer få mer information om det på tisdag då jag ska till läkaren. Imorgon ska jag hämta ut mina nya tabletter, (vilket känns lite drygt då jag rätt nyligen plockade ut nya 500 g tabletter), samt sprutorna. Tyvärr tror jag dem kommer kosta, så får bli till att rota fram högkostnadsskyddet. 
På ett sätt känns det skönt, att höja dosen och få ned blodsockret, jag vet att en viss ändring i kosten måste ske, även om den inte är katastrof idag, men ej heller perfekt. Jag har varit så trött senaste månaderna, och en konstant huvudvärk. 
 
 
Sen är det skolan, där jag aldrig tycks klara någon uppgift på första försöket, och imorgon har vi redovisning, i seminarium. Aldrig haft det innan så det blir spännande och uppgiften är inte jätteomfattande, utan är 1 HP, och gjorts på en vecka. Värre blir det på måndag, då drar kursens stora tenta igång, som jobbas med under två veckor. 
 
Jag har blivit anställd, en bra sak mitt i allting. Som vikarie inom kommunens förskoleverksamhet. Jobbade mitt första pass igår, och det verkar som om de var nöjda. De sa iaf att allt hade gått jättebra, och på mitt 'Vi får se om vi hörs igen!' fick jag ett 'Det hoppas jag!' tillbaka. Skönt med timanställning, för jag kan styra mina egna timmar, jag får jobba med det jag utbildar mig till. Det är dock en skillnad att ställa om ifrån VFU-student tänker till att nu jobbar, nu tjänar jag faktiskt pengar och kan inte bara vara en skugga som ska lära mig. Jag ska agera. Men det är kul. Riktigt kul. När jag är där så känns det att jag valt rätt. 
 
 
En förskollärarstudent som känner att hon valt rätt!
 
S jobb har gått i konkurs, och det är en helt ny värld. Mycket saker vi ännu inte vet. Vi vet att han kommer få en stor summa pengar, men vi vet inte när. Gärna innan löning. Vi vet inte hur den skattas, skattar dem 'fel' så förlorar vi mycket pengar och kan dessutom åka på en restskatt i sommar, vilket vi gärna undviker. 
Vad kommer S jobba med sen? Det jobberbjudande han har fått är 50:- mindre i timmen än han har haft. Den lönen han haft som har gjort att jag kunde börja plugga, den är nu borta. Vi har inte råd att sänka hans lön så mycket, ett jobb är ett jobb och ett jobb måste han ha. Men vi kan inte heller tjäna för lite, för då går vi inte runt. 
 
Imorgon är en dag jag känner mig lite ångestfylld inför, inte för det som sker idag, utan det är så mycket jag ska komma ihåg till imorgon!
Först och främst, jag ska till skolan på redovisning till 11.00. Då ska uppgiften med, samt lite andra bilagor. 
Därefter måste jag och S åka till affären, plocka ut ett paket jag fått, sen till apoteket och hämta ut min medicin, och få lite panik över kostnaden för den. 
Därefter ska vi åka till jysk och hämta upp en beställning, fick 1.500:- i presentkort där när jag fyllde år i söndags. Vi valde ett stort dubbeltäcke, ett påslakan till detta, samt nya datastolar. S argument var att vi sitter i dem så mycket att det är värt att skaffa nya, dem vi har är _något_ slitna. Speciellt hans stol. 
Efter det händer det dock roligheter, då åker vi till J&T, och bor där hela helgen. Grabbarna åker på Öl och Whiskeymässa i Örebro på lördagen och jag och J stannar hemma, eventuellt åker till stallert eventuellt ligger i sängen och spela nostalgi-spel. Vi gör helt enkelt det vi känner för. En helg med energi-laddning. 
 
 
Två sådana här ligger och väntar på oss. Jag är absolut inte förtjust i hur dem ser ut, men dem ser sköna ut, vi ska även provsitta imorgon. Och det viktiga är att våra ryggar tycker om dem.
 
 
Jag avslutar med en bild på vårt hem, under kvällen då födelsedagsgäster kom. Nystädat, med levande ljus, varav vissa av dem har en himmelsk doft. Såhär önskar jag mitt hem såg ut varje kväll, men orken finns inte där, just nu. (Avsaknaden av gardiner är pga beslutsångest, antingen vita tunna, eller tjocka bruna, eller tjocka lila, vi är lite oense här hemma).