Inte riktigt som jag brukar...

Igår åkte jag och Jasmin runt så gott som hela dagen och fotade loss! Skitbra blev det, som alltid. Detta är första bilden ut ur photoshop, och den ser inte riktigt ut som mina bilder brukar. Har gått emot ett gäng av mina vanliga 'oskrivna regler'. Men nöjd är jag! Sen får vi se om de andra bilderna redigeras i samma anda, eller om de ser helt annorlunda ut!

Jag har däremot påbörjat något stort, för mig. I går fick jag ett väldigt viktigt mail, och i förrgår ett lika viktigt samtal. Saker är på g, och det känns så bra! Men tänker hålla lite på detta. en stund till iaf :)
En försening jag inte räknat med
Fotograf - min syster Fia

Den 14 september var jag på info-möt epå USÖ angående min Gastric Sleeve. Där nämnde kirurgen att man inom två månader skulle kallas till ett möte med kirurg, som i slutänden skulle resultera i ett ja eller nej. Sedan dess har jag hängt lite på att innan 14 november händer nästa grej, då vet jag om jag får den eller inte (är dock inte så oroligt på att de skulle neka mig). Nu när det har gått ungefär en månad så ringde jag till kirurgavdelningen på Lindesbergs Lasarett, bara för att stämma av läget. Samtalet slog mig dock under bältet, när sköterskan i telefonen nämner att de flesta läkare har tjänstledigt i december, och jag kan med andra ord avvakta till efter jul innan något mer händer. Jag påpekar då vårdgarantin, då det i slutet på december har gått mer än tre månader sedan infomötet varav sköterskan nämner att det är lika fullt överallt, och risken är att jag får vänta ännu längre, om inte mer, om jag byter. Jag törs nog inte heller riktigt det, utan får nog avvakta, men jag vill! Jag vill nu! Vill kicka igång den här resan, och komma ut på andra sidan. 
   Jag är så redo, jag har läst på, jag vet om risker och fördelar, både med operation och inte operation. Jag har sett andra människors resultat och varje gång blir jag så avundsjuk, för jag vill dit jag med! Just nu går jag i limbo och bara väntar...
Att stå i bilkö

När vi åkte hem i måndags så fastnade vi längs E18, i en bilkö, som berodde på en olycka. det var en lång kö, och vi stod still i nästan en timme. Under denna timme hann jag bli mer och mer irriterad, irriterad på hur människor tänker (eller inte tänker) och agerar under sådana här situationer. 

En av de saker som gör mig irriterad är de som kör om kön. Detta leder bara till två köer, bredvid varandra. Samt att jag anser det lite som att trängas, och ingen gillar väl den som trängs i ICA-kön? Detsamma gäller här. Genom att köra om kön, och stoppa upp längre fram i andra filen försvåras det även för uttryckningsfordonen att ta sig fram fortast möjligt till olycksplatsen. 

Även när trafiken börjar röra på sig bidrar det bara till mer kö och stoppar upp trafiken genom att köra om. Självklart kan folk ha bråttom, men alla som sitter i kön är på väg någonstans, och ingen vill bli mer sinkad än vad som är behövligt. Med andra ord, det går snabbast för alla om bilisterna står kvar på 'sin' plats i kön, och låter trafiken flyta på. 

Jag har även sett människor stanna bilen, kliva ur, och fotografera vid sådana här tillfällen. För det första, din bil står och tar upp plats, plats som kan behöva nyttjas då uttryckningsfordon kommer. För det andra så är det väldigt okänsligt att stanna och fotografera någon annans olycka. Vare sig det är en brand, en trafikolycka eller vad som så är det en jobbig situation för den som råkar ut för det, med mycket att ta in ändå. Att stanna och fotografera är lite som att strö salt i andras sår.