ÄNTLIGEN!

Igår ramlade dessa två ned i brevlådan! Lite ironiskt att de kom samma dag, och jag öppnade den undre först och min första tanke var 'men... jag har ju inte fått någon tid!' Men nu är den här iaf, tiden för mitt läkarbesök, där jag misstänker att beslutet om jag får min operation kommer tas. Nästan en hel månad till får jag vänta, men efter samtal till kirurgkliniken för några veckor sedan var jag inställt på att få detta besök efter nyår, så helt klart en glad överraskning!

Lite nervöst, men är så inställt på operation nu, och vill verkligen genomföra det. Jag klarar inte det här på egen hand, hade jag gjort det, skulle det vara gjort nu, efter så många försök. 
En försening jag inte räknat med
Fotograf - min syster Fia

Den 14 september var jag på info-möt epå USÖ angående min Gastric Sleeve. Där nämnde kirurgen att man inom två månader skulle kallas till ett möte med kirurg, som i slutänden skulle resultera i ett ja eller nej. Sedan dess har jag hängt lite på att innan 14 november händer nästa grej, då vet jag om jag får den eller inte (är dock inte så oroligt på att de skulle neka mig). Nu när det har gått ungefär en månad så ringde jag till kirurgavdelningen på Lindesbergs Lasarett, bara för att stämma av läget. Samtalet slog mig dock under bältet, när sköterskan i telefonen nämner att de flesta läkare har tjänstledigt i december, och jag kan med andra ord avvakta till efter jul innan något mer händer. Jag påpekar då vårdgarantin, då det i slutet på december har gått mer än tre månader sedan infomötet varav sköterskan nämner att det är lika fullt överallt, och risken är att jag får vänta ännu längre, om inte mer, om jag byter. Jag törs nog inte heller riktigt det, utan får nog avvakta, men jag vill! Jag vill nu! Vill kicka igång den här resan, och komma ut på andra sidan. 
   Jag är så redo, jag har läst på, jag vet om risker och fördelar, både med operation och inte operation. Jag har sett andra människors resultat och varje gång blir jag så avundsjuk, för jag vill dit jag med! Just nu går jag i limbo och bara väntar...
Gräsänka

Ytterligare en bild med nya objektivet, N Ö J D!


Från att ha varit en växtdödare av hög grad. Alla växter som kom hem till mig mötte en säker död. Förutom nu, jag och Simon handlade på oss en citronfikus, yccapalm, monstera, någon form av hängväxt. lyktranka, några små blommor samt ett gäng olika örtfrön som vi har sått. Örterna har tagit sig riktigt ordentligt och börjar mer likna en mindre skog, alla blommor lever ännu och haft dem i nästan en månad nu. Monsteran har fått ett gäng luftrötter, och nu är tom ett nytt blad på väg! Varje gång jag går förbi får den en liten titt och en liten ‘men kom igen, väckla ut dig nu då!’.


Just nu är jag gräsänka, Simon har åkt till Fåker med sin bror där de ska göra lite fastighetsskötsel och liknande. Han som äger fastigheterna de sköter om här i Fellingsbro har nämligen fastigheter där också. Så han är borta till iaf tisdag. Jag blir alltså själv här hemma i vårt palats för första gången till dess. Läskigt (helt övertygad om att det spökar här, dock inte märkt något, än)! Känns väldigt skumt, och börjar bli så otroligt tråkigt och långdraget redan nu! Då åkte han i morse… Hur ska det här gå?
Hundarna håller mig sällskap, vaknade nämligen med huvudvärk i morse så har varit en väldigt lugn dag. Legat i soffan och kollat på Walking Dead, och hundarna ville prompt dela vår 3-sits soffa med mig. Trångt, varmt och mysigt <3.

Lite mer har hänt sedan jag sist skrev av mig här. Jag har varit till vårdcentralen i två rätt så viktiga ärenden för mig och två remisser har skickats. En för en utredning om ADD, något jag länge misstänkt att jag har, och att få det svart på vitt skulle förklara väldigt mycket. Det skulle vara en stor lättnad. Den andra remissen gäller en gastric sleeve. Jag har nu i hela mitt liv varit överviktig och försökt, gång på gång, och misslyckats. Jag orkar inte mer, jag orkar inte ens försöka längre, för jag orkar inte misslyckas igen. Jag behöver hjälp, jag behöver ett verktyg jag inte kan smita ifrån. Viktväktarna gick att bara gå iväg ifrån, Cambridge gick att sluta med, osv osv. Gör jag ett ingrepp kan jag inte bara vända det ryggen, det är då eller aldrig. Jag börjar även känna att jag kommer bara närmre och närmre 30, och vet att jag just nu inte ens kan bli gravid, med största sannolikhet pga övervikten. Det är dags att göra något, och det är nu. Jag backade gastric bypassen, för jag kände att komplikationerna var för stora, nu finns sleeve där det är betydligt mindre komplikationer (även om det kan förekomma.