Alla har inte samma värde
 
Rubriken låter kanske hård, men det är faktiskt en rätt så stark åsikt som jag har. Den går lite emot det jag som förskollärarstudent lär mig i skolan, där vi utgår från Förskolans läroplan, och värdegrund. Läroplanen säger bla 'Förskolan ska sträva efter att varje barn får förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning'. Detta är då något jag också, självklart, måste förmedla. Detta gör det extra viktigt för mig att skilja på privata jag och professionella jag. 
Sen säger jag inte att det som står i förskolans läroplan är fel, och jag skulle verkligen önska att alla människor hade samma värde. För mig föds alla människor ovärdeliga,men personens värde påverkas av ens handlingar. Nu pratar jag inte heller småsaker som att komma försent till jobbet, ha en dag med dåligt humör och liknande. Utan till exempel en barnamördare. Jag kan inte för allt i världen inte anse att en person som aktivt har tagit någon annans liv skulle ha samma värde som 'gemene man'. Eller en peodifl, våldtäcksman, osv. Alla dessa grova brott tycker jag sänker värdet på en människa, när man som person aktivt går ut för att skada någon annan. 
I övrigt tycker jag alla folkgrupper har lika värde och det kryper i kroppen på mig när folk pratar om främlingsfientlighet. 
Det är svårt att skriva om det här på ett plan så att ingen tar illa upp, för det är en självklarhet att alla människor har samma värde. I alla fall har det alltid varit så för mig, men ju mer jag har tänkt så har jag insett att det är en sanning med modifikation. 
 
 

Att däremot döma en annan person efter deras kön, sexuella läggning, religion eller vilket land personen kommer ifrån är fel, sen kan jag inte säga att jag inte själv har gjort det i viss mån, men det är inte rätt. Däremot att döma någon för dess handlingar, beroende på handlingarna, är en annan sak. Småsaker, som den trötta småbarnsmamman i affären vars barn bara skriker och hon till slut får nog är inte rätt sak att döma. Men när det som sagt kommer till de som med vilja skadar andra människor.
Sen kan man också välja hur man ska bemöta denna människa som har behandlat någon annan illa, för om du dömer någon efter dess handlingar, så kommer någon att bedöma dig efter dina handlingar. 

Varför startade jag blogga?
Bloggat har jag gjort i flera år, så pass att jag inte kommer ihåg hur länge. På flera olika bloggportaler och under flera olika namn, jag önskar jag hade sparat bilder på alla dessa olika bloggar, men det har jag inte gjort. 
Blogg.se är nu dock de som har hållt längst, och som jag alltid återvänder till om jag irrar iväg. 

Jag minns inte ens hur gammal jag var när jag började blogga, men sociala medier har alltid varit ett intresse. Allt från starten med Lunarstorm, Helgon och Bilddagboken. Denna blogg fick sitt första inlägg en sommardag 2013 iaf, så den 'firar' snart 5 år. 

Kanske var det runt denna ålder jag börja skriva blogg. Här 17 år gammal.

Anledningen till att jag började blogga är nog just intresset för sociala medier, och möjligheten att få skriva av sig. Jag har alltid velat skriva dagbok, men aldrig riktigt orkat. Detta blir ju en form av dagbok, även om det finns saker jag inte delar med mig av.
Alla de där tankarna som flyger runt i huvudet får en plats alla samlas på, och har jag tur kanske det kan ge inspiration eller motivation till någon annan. 
Sen tycker jag ju även att det är fantastiskt kul att läsa andras bloggar. 
 
Bloggandet kommer och går dock för mig, och nu är jag i en period där jag försöker hålla i det, för som sagt, jag tycker det är kul. Det händer dock ibland att ork och motivation samt tid inte finns. Allt beror lite på hur mycket som händer i mitt liv. Måste dock medge att det runt jul har varit en rätt så hektisk period med tentor, farande hit och dit och massa annat, men ändå har det inte helt dött här, yey mig! 
 
Finns det för övrigt något ni som läser önskar se mer av här på bloggen?
Det finns lite planer om före och efter redigeringsbilder, lite saker som är fasta och återkommer varje månad. 
Vi måste prata om en sak...

Nyår närmar sig med stormsteg, och när nästa vecka börjar så är vi inne i 2018. Spännande, och roligt! Ett nytt år, fyllt med nya möjligheter, men innan vi kommer till 2019 så kommer nyår. 
En kväll som oftast firas med nära och kära, utan att det behöver vara familj, som nog är vanligast för julen. En sen kväll, med god mat, trevligt umgänge och lite lagom salongsberusning. Iaf så brukar våra nyår vara så, precis lagom. 

 
Däremot så finns det alltid en sak som tynger, och inger oro i oss. Egentligen är inte själva nyår ett problem i sig, utan det är under dagen på nyårsafton, och veckan/orna före och efter. Raketer är fint, och festligt, det säger jag inte emot, men som ägare till en skotträdd hund så är denna tid alltid orosfylld. Nu har vi en rätt så lindrig oro hos vår hund. Hon vet inte vart ljuden kommer ifrån, och detta gör henne orolig. Hon går runt i lägenheten och vill gärna krypa in under möbler, något hon aldrig annars vill. Vi försöker ta det hela avslappnat och visa henne att det inte finns något att oroa sig över, men hur lätt är det när hon inte förstår? Oftast hör de raketerna, de kan inte 'njuta' av färgspelet på himlen, för ser djuren det är även det också ofta stressfyllt. 

 
Under själva tolvslaget är vi förberedda, vi köper ett extra gott ben som hon kan gnaga på, vi stänger för överallt, sätter igång musik och kan kontrollera vår och Flippa's tillvaro, allt för att hon ska klara natten så bra som möjligt. Men... nu smälls det ju tyvärr inte endast vid tolvslaget, utan gärna hela dagen den 31 december, och många gånger även till och från någon vecka före och efter. Jag kan inte heller stanna inne 24/7 under denna tiden med min hund, utan hon måste rastas, helst få lite promenader, men jag gör detta med en viss oro i magen, och ett stadigt grepp om kopplet, för tänk om det smäller när vi är ute? Oftast brukar det gå bra, eller så drar hon till, eller börjar vanka och bli orolig. Allt beror på hennes dagsform, och miljön. 


Detta är en bild min mamma har tagit, för att visa hur jobbigt det kan vara för en hund. Detta är inte Flippa som har gjort, utan Flippen (inte släkt med varandra, trots de snarlika namnen). Flippen var en 'schabrador' som fanns med hela min uppväxt, en otroligt snäll och tillgiven hund, men som var skotträdd, skott, åska, smällar, raketer, you name it. Detta är gjort i panik av honom, vid till exempel åska, och när vi inte befann oss hemma med honom. Han förstörde aldrig något, utan när detta är gjort har han panik. Han vill ut, han vill springa bort från ljudet. Så pass att han i ett obevakat ögonblick (hundar hör ju muller/smällar så mycket snabbare än vi människor) lyckades springa iväg. Mina föräldrar bor längs E20, mellan Kungsör och Arboga. När Flippen sprang i panik lyckades en polis stoppa honom, en bra bit mot Eskilstuna, på motorvägen. Det hade kunnat sluta så mycket värre än vad det gjorde. En snopen Flippen fick åka i baksätet på polisbilen hem, och allting slutade gott, men tänk om det inte hade gjort det?
Flippen blev 11 år gammal, och hade kunnat levt längre, men efter ett tag slutade lugnande medel m.m att värka på honom, och nyår, valbord och åskoväder blev hemskt för honom, och hon som ägde honom hans sista tid i livet valde att avsluta det. För hans skull. 

 
Nu är det bara inte hundar som far illa. De flesta sällskapsdjur tycker nyår är jobbigt. Våra annars så lugna hästar brukar galoppera fram och tillbaka i hagen. Någon kanske minns hästen Helge
Våra vilda djur förstår nog inte alls vad detta som smäller så högt, och lyser så skarpt är för något. Människor som har flytt från ett krigsdrabbat område kan få panikångest m.m under dessa kvällar. 
Jag säger inte att vi ska peta alltför mycket på våra så hårt inrotade svenska traditioner (som jag i vanliga fall älskar), men kan vi inte börja inse att djur och människors välmående går före lite spännande fyverkerier? 
Låt kommunen sköta fyverkerierna, vid tolvslaget. Då kan de som behöver förbereda sig. Smäll inte till och från under dagar, eller veckor, före och efter. 
Ännu bättre, de kommuner som väljer lasershower, visst de syns inte från lika långt håll, men gör verkligen fyverkerierna nyår så mycket bättre? Kan vi inte ha en rolig, kul, och trevlig kväll ändå? Blir det inte ett nytt år, även om vi inte skjuter raketer? Att få kolla på dessa fyrverkerier, är det verkligen värt den oro, stress och till och med död som det har orsakat? 
Jag hoppas ni som köper egna raketer under nyår kan få er en liten tankeställare, om inte annat släng en tanke på de som lider pga detta, och tänk om. Njut av det som er kommun annordnar. Låt alla få njuta av natten då vi går in i ett nytt år. Det är min önskan, att alla ska få börja det nya året lugnt och lyckligt, sen finns det fler saker att jobba med än fyverkerierna, men det är en start.