Kalabalik
Gårdagen började med att jag lyckades tappa och ha sönder två assieter och en djup tallrik. Sådär lagom kul, speciellt eftersom tallriksförrådet har krympt redan sedan tidigare. 
Därefter började Molly spy, och inte lite heller. Spyandet fortsatte hela dagen, så hundarna fick följa med till Fellingsbro under eftermiddagen då vi skulle lämna av en bäddsoffa vi köpt (bortskänkes till och med!).
 
 
 "Köpt" soffa. 
 
Efter att soffan var lämnad fick vi bråttom tillbaka med hyrsläpet till Västerås. Det skulle vara tillbaka till stängning, 22.00. 
Runt halv tio ringer jag macken och berättar att vi är på väg, vi ligger på motorvägen, vi kommer sladda in på minuten på macken. Får ett väldigt rakt svar i telefon 'Vi stänger 10'. Gasa på ytterligare lite då, hade hoppats på lite serviceminded svar med till exempel 'Jag är ändå kvar en kvart efter stängning, knacka på när ni kommer så löser vi det'. 
Lyckas komma fram 22.03. Hela macken är nedsläckt, ser dock att det lyser i personalutrymmet, så människan är kvar på plats. Ställer av släpet och åker hem, får åka tillbaka och lämna nycklar m.m dagen därpå. När Simon kom in imorse hade personalen från kvällen innan skrivit en lapp där det stod att vi ställt av släpet men kommer in med nycklar sen. I min service-hjärna hade han väl lika gärna kunnat stoppa ut huvudet och sagt att han tar sladd osv och fixar det, eftersom han ändå var där. Sen förstår jag absolut att han vill hem osv, men det var inte heller så att han gick medan vi var kvar. Som tur är fick vi ingen förseningsavgift utan en kommentar om att det är ju verkligen skillnad beroende på vilken personal man möter (kommentar av personalen från imorse). 
 
Hem, och ta ut hundarna, som är pigga, kommer in och Molly blir helt loj. Gömmer sig under byrå, vill inte äta, inte dricka, ingenting. Ligger till och med på husses bröstkort. Ringer Strömsholm, fick en del tips och kokar iordning vätskeersättning, samt vit torsk. Får i Molly lite vatten och ersättning, efter någon timme börjar hon smått vara nyfiken på maten. Har henne i buren bredvid sängen under natten, med sin matskål. Jag vaknar till och från under hela natten och kontrollerar henne, och när jag ser att hon ätit upp sin mat och inte spytt något mer får hon komma upp i sängen. Imorse var hon sitt vanliga pigga, glada jag, så skönt! Var dock rätt orolig där igårkväll. 
 
 
 
 
Det här med att blogga, ha inspiration och motivation...
Jag gillar verkligen att blogga, det är skönt att få skriva av sig, att få dela med sig och att få skapa. För både skrivandet och bilderna till inlägget är ett skapande. 
Däremot slås jag (ofta) av tanken 'Jag är snart 30 år och här sitter jag och bloggar, det är så pinsamt', och jag hatar den tanken! 
Varför skulle det vara pinsamt? Är det något jag tycker om, som inte är skadligt för någon (förhoppningsvis tvärtom) och som ger mig något tillbaka så är det bara att köra på! 
Tyvärr funkar ju inte alltid människans hjärna så, hela tiden maler hjärnan på med tankar som 'Vem har intresse för detta?' och 'Varför skulle någon bry sig?'. 
Väldigt onödiga och självnedlåtande tankar, inget jag ska tänka, men som ändå kommer med osäkerheten. 
Nu är det dock dags att sparka ut de tankarna genom fönstret och försöka komma igång, för för första gången på väldigt länge känner jag lite inspiration och motivation. Jag vill ta upp kameran och gå ut och fota, jag vill skapa, skriva. På Fabebook har jag gått med i några bloggrupper för inspiration och jag börjar känna lite av en vilja. 
 
Jag kommer nog dock gå på sparlåga fram till juni, då flytten till Fellingsbro sker, för det är nämligen det som jag tror får mig att tändas igen. 
Att få skogen nära, att få ett hem där vi får plats, nära till föräldragården och hästarna, kunna låta hundarna springa av sig i skogen och få lite av den där nära och lilla känslan som en 'byhåla' faktiskt ger. Att dessutom Fellingsbro är den ort min pappa är född och till stor del uppväxt på gör det bara mer spännande!
Allt är så stort, och anonymt i en stor stad som Västerås. Jag har provat, och storstaden är inte min grej. Den tog död på mig för att vara ärlig. Allt det som är jag försvann bit för bit. 
I juni börjar nästa kapitel, och jag längtar! 
 
Planering av kök på IKEA. Att själv få välja var lådor osv skulle vara, att få planera efter oss var helt otroligt!
 
Redan nu är det påbörjat, en vägg målad, golv i köket lagt, och själva köket (då vi byter ut det gamla) kommer ifrån IKEA vilken dag som helst, så kommer Simon sätta in det. 
Att flytta till Fellingsbro ger mig även möjligheter inom fotandet som jag nog inte riktigt förstått ännu, och hitills bara kunnat drömma om. Jag ska inte ropa hej än, men planera och vrida och vända lite går alltid!
 
 
Avslutar med en bild på golvet i köket. Skitigt, dammigt, men helt nylagt! Anledningen till lortigheten kommer ifrån att Simon spacklar några av väggarna, och allt vi hade att torka med för stunden var en svamp. 
Så mycket snurrigheter
Mycket tankar har snurrat i mitt huvud de senaste veckorna nu. Diskuterade lite med Simon för några kvällar sedan innan läggdags, vilket resulterade i få timmars sömn. Inte för Simon, han slocknade rätt fort direkt efter, men min hjärna drog igång i hundraåttio. Lite samtal med Syster på morgonen efter, där hon säger samma sak, och med lite självkritiska ögon så måste jag nog hålla med. 
Funderingen på skolan var ju att plugga på distans, pga resvägen, efter att vi har flyttat. Men klarar jag att plugga på distans? Har jag den disciplinen? 
Är det kanske bättre att pendla? För pendlingen är egentligen inte värre än vad jag har gjort förr. Den är längre i sträcka, men lika lång i tid som till exempel då vi bodde i Hallstahammar och jag pendlade till Eskilstuna. 
Tanken nu är i sådana fall att ta bilen ifrån Fellingsbro till Arboga, vilket tar ungefär 15-20 minuter. Ifrån Arboga tar jag sedan tåget till Västerås, vilket tar ungefär 20-30 minuter och sedan en promenad på 1.6 km ifrån centralstationen till skolan. 
Det låter kanske struligt, men det känns inte så illa, bilresan är för att det inte finns så mycket kollektivtrafik i Fellingsbro, samt att man åker över en länsgräns, vilket brukar trigga priset lite. 
På tåget får jag tid till att läsa lite studieböcker, och sen avsluta med en promenad till skolan. Sen blir det ju likadant, fast tvärtom på vägen hem. Behövs det dessutom handlas så befinner jag mig bredvid ett större ICA i Arboga innan jag beger mig mot Fellingsbro sedan. 
En tanke är dessutom att ha laddat med till exempel hästkläder i bilen redan och bara åka rakt ut till mamma och pappa och hästarna efter en skoldag. 
Går jag dessutom kvar i klassen så förlorar jag inte kontakten med alla människor jag lärt känna där nu, och som jag gärna vill behålla i mitt liv. 
 
Detta skrev jag innan beslutet var taget, men kan nu meddela att jag kommer pendla, och det känns bra. Jag tillhör den där skaran människor som tycker om att åka kollektivt, till viss del. 

Tankarna om flytten snurrar fortfarande, och jag och Simon har idag suttit och planerat lite vad som behövs göras. Simon passade på att filma i lägenheten idag, så det är lättare att tänka och se.