Så mycket snurrigheter
Mycket tankar har snurrat i mitt huvud de senaste veckorna nu. Diskuterade lite med Simon för några kvällar sedan innan läggdags, vilket resulterade i få timmars sömn. Inte för Simon, han slocknade rätt fort direkt efter, men min hjärna drog igång i hundraåttio. Lite samtal med Syster på morgonen efter, där hon säger samma sak, och med lite självkritiska ögon så måste jag nog hålla med. 
Funderingen på skolan var ju att plugga på distans, pga resvägen, efter att vi har flyttat. Men klarar jag att plugga på distans? Har jag den disciplinen? 
Är det kanske bättre att pendla? För pendlingen är egentligen inte värre än vad jag har gjort förr. Den är längre i sträcka, men lika lång i tid som till exempel då vi bodde i Hallstahammar och jag pendlade till Eskilstuna. 
Tanken nu är i sådana fall att ta bilen ifrån Fellingsbro till Arboga, vilket tar ungefär 15-20 minuter. Ifrån Arboga tar jag sedan tåget till Västerås, vilket tar ungefär 20-30 minuter och sedan en promenad på 1.6 km ifrån centralstationen till skolan. 
Det låter kanske struligt, men det känns inte så illa, bilresan är för att det inte finns så mycket kollektivtrafik i Fellingsbro, samt att man åker över en länsgräns, vilket brukar trigga priset lite. 
På tåget får jag tid till att läsa lite studieböcker, och sen avsluta med en promenad till skolan. Sen blir det ju likadant, fast tvärtom på vägen hem. Behövs det dessutom handlas så befinner jag mig bredvid ett större ICA i Arboga innan jag beger mig mot Fellingsbro sedan. 
En tanke är dessutom att ha laddat med till exempel hästkläder i bilen redan och bara åka rakt ut till mamma och pappa och hästarna efter en skoldag. 
Går jag dessutom kvar i klassen så förlorar jag inte kontakten med alla människor jag lärt känna där nu, och som jag gärna vill behålla i mitt liv. 
 
Detta skrev jag innan beslutet var taget, men kan nu meddela att jag kommer pendla, och det känns bra. Jag tillhör den där skaran människor som tycker om att åka kollektivt, till viss del. 

Tankarna om flytten snurrar fortfarande, och jag och Simon har idag suttit och planerat lite vad som behövs göras. Simon passade på att filma i lägenheten idag, så det är lättare att tänka och se. 
Ett stort kliv västerut
 
En bild ifrån Google Maps på vår framtida ytterdörr. In i vår lägenhet på 108 kvm. I en liten håla jag aldrig någonsin hade kunnat tro jag skulle hamna i, men som ändå kan ge så mycket möjligheter. 
Saker och ting har några månader på sig att smälta in, och lite renoveringar ska ske och eventuellt lite omstruktuering gällande skolan, då det blir ungefär 45 min enkel resa med bil till skolan när flytten är klar. 
Det känns bra att komma tillbaka till ett litet samhälle. Jag har provat på storstadslivet och det var helt okej, men inte min kopp av te. 
En oskuld tagen
För några dagar sedan kom Joss över med en påse fylld med akrylfärger och penslar, och helt plötsligt satt jag där och skulle måla med akryl för första gången i mitt liv. Ingen aning om vad jag skulle göra, men det föll till slut på Tree of life, med lite flamm/himmel/galax liknande rosa/lila/blå bakgrund. 
Började måla upp för själva trädet, och blev riktigt nöjd med det!
 

När sedan färgerna skulle på så jobbade jag med lite för mycket mörka färger, och till slut kunde jag inte se linjerna för mitt träd alls längre. 


Så jag kladdade på och tänkte att det blir vad det blir. 

 
Och det blev en fisk! Kan ni se den?
Nu får tavlan stå i mitt sovrum, och den kanske inte alls är så speciell eller så, men för mig känns det roligt att ha en egenskapad tavla på väggen. Har självklart mina bilder på väggen, men är en helt annan form av skapande.