Redan på BB började det. Eller nej, egentligen redan innan. Min barnmorska på vårdcentralen pratade om fördelarna med viktnedgång i samband med amning. På BB, där vi låg i en vecka och då även träffade många ur personalen, tror jag att iaf varannan barnmorska/undersköterska pratade om amning.
Självklart förstår jag fördelarna kring amningen, och Gabriel fick i sig råmjölken och även bröstmjölk efter det. Närheten är också en aspekt, men den får han ändå, av både mig och Simon. Vi både ligger gärna hud mot hud med honom och myser.
För varje person som tog upp amningen blev jag bara mer och mer tillbakadragen kring ämnet. Inte så att jag inte ville amma, men jag orkade inte med att alla skulle tjata om det, det blev lite som en skiva som hakat upp sig. Kah förstår att de tog upp ämnet i all välmening, men det blev lite mycket. För min del hade gärna en fått komma in i början, gått igenom ämnet ordentligt och sen kan det stå i min journal vad jag vill så slipper fler ta upp ämnet.
Vi hade även en barnmorska som absolut inte lyssnade på oss, utan skulle prompt testa själv. Hon tog bebis och mitt bröst och försökte, förgäves. Till slut insåg hon själv att nej, som vi hade sagt så gick det inte.
Anledningen då till att jag inte ammar?
Han vill helt enkelt inte. Han tar bröstet, ligger med det i munnen, myser, men suger liksom inte tag. I början gjorde han några försök, men tror inte det kom någon mjölk då och han känner väl att det då inte finns någon mening i det. Försökt både på BB och några gånger hemma i en avslappnad miljö och mjölkproduktionen igång men han vill iaf inte. Så jag pumpar samt ger NAN sensitive. Dock börjar mjölken sina lite, får bara ut ungefär en portion per dag till honom, men tänker att all mjölk jag får ut är bättre än ingen mjölk.
Kan inte heller påstå att det påverkat hans tillväxt negativt, då han på strax över två veckor ökat 700 gr i vikt. Så växer och frodas gör han. Det enda jag känner är att jag tror hans mage hade mått 100 procent bra av mjölk. Just nu är den helt okej, kissar som en häst och bajsar i snitt en gång dagligen, senap i konsistens och färg. Men det verkar på honom som om han har lite magknip ibland. Brukar tänka att eftersom jag iaf knappt får ut någon mjölk kan jag ju egentligen sluta pumpa och på så vis börja med medicin jag inte kan ta under tiden osv. Men sen tänker jag på att bröstmjölken är laxerande och gör honom gott, då känner jag att vi försöker lite till iaf.
Ska ta upp detta imorgon då vi ska till BVC. Vi ska träffa läkare bla för koll, standard vid 3 veckor.
Imorgon är även första dagen själva hemma, Simon börjar jobba igen. Skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Mest för att jag får dåligt med sömn på nätterna, och det påverkar självklart dagarna. Men jag vet att får vi bara vänja oss så kommer det gå bra.
2 kommentar(er)
