Ytterligare en bild med nya objektivet, N Ö J D!

Från att ha varit en växtdödare av hög grad. Alla växter som kom hem till mig mötte en säker död. Förutom nu, jag och Simon handlade på oss en citronfikus, yccapalm, monstera, någon form av hängväxt. lyktranka, några små blommor samt ett gäng olika örtfrön som vi har sått. Örterna har tagit sig riktigt ordentligt och börjar mer likna en mindre skog, alla blommor lever ännu och haft dem i nästan en månad nu. Monsteran har fått ett gäng luftrötter, och nu är tom ett nytt blad på väg! Varje gång jag går förbi får den en liten titt och en liten ‘men kom igen, väckla ut dig nu då!’.

Just nu är jag gräsänka, Simon har åkt till Fåker med sin bror där de ska göra lite fastighetsskötsel och liknande. Han som äger fastigheterna de sköter om här i Fellingsbro har nämligen fastigheter där också. Så han är borta till iaf tisdag. Jag blir alltså själv här hemma i vårt palats för första gången till dess. Läskigt (helt övertygad om att det spökar här, dock inte märkt något, än)! Känns väldigt skumt, och börjar bli så otroligt tråkigt och långdraget redan nu! Då åkte han i morse… Hur ska det här gå?
Hundarna håller mig sällskap, vaknade nämligen med huvudvärk i morse så har varit en väldigt lugn dag. Legat i soffan och kollat på Walking Dead, och hundarna ville prompt dela vår 3-sits soffa med mig. Trångt, varmt och mysigt <3.

Lite mer har hänt sedan jag sist skrev av mig här. Jag har varit till vårdcentralen i två rätt så viktiga ärenden för mig och två remisser har skickats. En för en utredning om ADD, något jag länge misstänkt att jag har, och att få det svart på vitt skulle förklara väldigt mycket. Det skulle vara en stor lättnad. Den andra remissen gäller en gastric sleeve. Jag har nu i hela mitt liv varit överviktig och försökt, gång på gång, och misslyckats. Jag orkar inte mer, jag orkar inte ens försöka längre, för jag orkar inte misslyckas igen. Jag behöver hjälp, jag behöver ett verktyg jag inte kan smita ifrån. Viktväktarna gick att bara gå iväg ifrån, Cambridge gick att sluta med, osv osv. Gör jag ett ingrepp kan jag inte bara vända det ryggen, det är då eller aldrig. Jag börjar även känna att jag kommer bara närmre och närmre 30, och vet att jag just nu inte ens kan bli gravid, med största sannolikhet pga övervikten. Det är dags att göra något, och det är nu. Jag backade gastric bypassen, för jag kände att komplikationerna var för stora, nu finns sleeve där det är betydligt mindre komplikationer (även om det kan förekomma.