Denna vecka startade jag med att ta igen 2 av mina VFU-dagar, som jag tyvärr missade pga en dunderförkylning, samt även kursupprop på den nya kursen. Dagarna var en blandning av kaos, och en konstig känsla. däremot var det skönt att komma tillbaka till skolan, även om det är helt underbart att vara ute i förskolan så är det skönt att veta att nu är lugnet tillbaka. Nu styr jag min egen tid igen, iaf det mesta av tiden. 
Torsdagen gick också i förskolans anda, då jag hade en introdag inom förskolan för Arbogas vikarieförmedling, där jag ska börja jobba. Lite för att dryga ut ekonomin, men även för att få lite extra kött på benen inom min yrkesroll. 

 

Fredagen spendarade jag min första dag i lokalen, jag tog med mig dator och skolböcker och satte mig och började skriva på lite uppgifter. Tände levande ljus, lyssnade på musik och hundarnas andetag och när jag höjde blicken över datorskärmen möttes jag av snöfall. Otroligt mysigt, och lite som min egen fristad.

Tanken var att spendera fredagskvällen hemma, och sedan åka mot Vingåker och Simons pappa på lördagsmorgonen, men hans lillasyster Jasmin ringde och bad oss komma redan på fredagen, och det ångrar jag verkligen inte att vi gjorde. En otroligt mysig kväll, jag, Simon, Jasmin och deras pappa Matti som satt i soffan, lyssnade på musik och sjöng med så hela huset vibrerade. Jasmin hade även lagat mumsig kvällsmat. 


På lördagsmorgonen hämtade Jasmin sin pojkvän Daniel, och vi satte igång med helgens egentliga syssla - korvstoppning. Under hela lördagen var det snöfall, och sakta men säkert kom Narnia fram, och det blev sådär underbart mysigt. Vi alla stod inne och ordnade fyllningen till korven, och till slut blev vi lite som ett maskineri. 

Min man var ute och såg till att röken hela tiden brann, så korvarna skulle kunna rökas när de var klara. 


Saker jag tänkt på

- Hur otroligt mycket energi en sådan här helg kan ge. I lugn och med harmoni, tillsammans med älskade människor. I början med Simons familj fick jag lite av en shock, för det är här lite av Familjen Kaos. Alla pratar i munnen, och högt, och det är alltid lite rörigt, och min familj är helt tvärtom. Med tiden har jag ändå kommit att älska kaoset lika mycket som lugnet. Jag ser hur härligt det är mitt i allt detta kaos, och hur mycket man bryr sig om varandra. Vi har två hela olika familjer, men lika underbara båda två. 

- Att tarmen som sätts runt korv ser ut som binnikemaskar, och är otroligt slemmiga. Samt att om man stoppar ned händer i kyld färs så blir det väldigt kallt att knåda runt. Inte så mycket av en shock kanske. 

- Samt att min svärfar verkligen har vägen in till Narnia framför sitt hus.