Konsten att ta det lugnt
Såhär har vår helg sett ut. Alla har suttit och spelat WoW, snackat skit, myst med hundar, gått en promenad på Rocklunda Marknaden i regnet och bara umgåtts. 
 
Dessutom är dagen D äntligen här! Nu har han anlänt, min prins, min pälskling, mitt allt. 
 
Min lugna fina Eros. Han kom fram, gjorde sina gnäggningsförsök, kollade runt lite men så fort han kom in i hagen dök han ned i gräset och bara fann sin plats. Går än så länge själv, kommer släppas ihop med de andra hästarna i veckan. Går dock hästar i hagen precis bredvid, så han är inte direkt ensam, tror iofs inte att han klagar med allt gräs. 
 
Han är så fin! Kan inte sluta titta på honom, och det känns så otroligt konstigt att han är här. Bara några km ifrån mig, att han går där och äter sitt gräs. Att han nu är mitt ansvar, jag har inte mamma som skyddsnät på samma sätt längre, men samtidigt så vuxet och så kul vi ska ha denna sommar, jag och min prins.