- december 2017

Nyår närmar sig med stormsteg, och när nästa vecka börjar så är vi inne i 2018. Spännande, och roligt! Ett nytt år, fyllt med nya möjligheter, men innan vi kommer till 2019 så kommer nyår.
En kväll som oftast firas med nära och kära, utan att det behöver vara familj, som nog är vanligast för julen. En sen kväll, med god mat, trevligt umgänge och lite lagom salongsberusning. Iaf så brukar våra nyår vara så, precis lagom.

Däremot så finns det alltid en sak som tynger, och inger oro i oss. Egentligen är inte själva nyår ett problem i sig, utan det är under dagen på nyårsafton, och veckan/orna före och efter. Raketer är fint, och festligt, det säger jag inte emot, men som ägare till en skotträdd hund så är denna tid alltid orosfylld. Nu har vi en rätt så lindrig oro hos vår hund. Hon vet inte vart ljuden kommer ifrån, och detta gör henne orolig. Hon går runt i lägenheten och vill gärna krypa in under möbler, något hon aldrig annars vill. Vi försöker ta det hela avslappnat och visa henne att det inte finns något att oroa sig över, men hur lätt är det när hon inte förstår? Oftast hör de raketerna, de kan inte 'njuta' av färgspelet på himlen, för ser djuren det är även det också ofta stressfyllt.

Under själva tolvslaget är vi förberedda, vi köper ett extra gott ben som hon kan gnaga på, vi stänger för överallt, sätter igång musik och kan kontrollera vår och Flippa's tillvaro, allt för att hon ska klara natten så bra som möjligt. Men... nu smälls det ju tyvärr inte endast vid tolvslaget, utan gärna hela dagen den 31 december, och många gånger även till och från någon vecka före och efter. Jag kan inte heller stanna inne 24/7 under denna tiden med min hund, utan hon måste rastas, helst få lite promenader, men jag gör detta med en viss oro i magen, och ett stadigt grepp om kopplet, för tänk om det smäller när vi är ute? Oftast brukar det gå bra, eller så drar hon till, eller börjar vanka och bli orolig. Allt beror på hennes dagsform, och miljön.

Detta är en bild min mamma har tagit, för att visa hur jobbigt det kan vara för en hund. Detta är inte Flippa som har gjort, utan Flippen (inte släkt med varandra, trots de snarlika namnen). Flippen var en 'schabrador' som fanns med hela min uppväxt, en otroligt snäll och tillgiven hund, men som var skotträdd, skott, åska, smällar, raketer, you name it. Detta är gjort i panik av honom, vid till exempel åska, och när vi inte befann oss hemma med honom. Han förstörde aldrig något, utan när detta är gjort har han panik. Han vill ut, han vill springa bort från ljudet. Så pass att han i ett obevakat ögonblick (hundar hör ju muller/smällar så mycket snabbare än vi människor) lyckades springa iväg. Mina föräldrar bor längs E20, mellan Kungsör och Arboga. När Flippen sprang i panik lyckades en polis stoppa honom, en bra bit mot Eskilstuna, på motorvägen. Det hade kunnat sluta så mycket värre än vad det gjorde. En snopen Flippen fick åka i baksätet på polisbilen hem, och allting slutade gott, men tänk om det inte hade gjort det?
Flippen blev 11 år gammal, och hade kunnat levt längre, men efter ett tag slutade lugnande medel m.m att värka på honom, och nyår, valbord och åskoväder blev hemskt för honom, och hon som ägde honom hans sista tid i livet valde att avsluta det. För hans skull.

Nu är det bara inte hundar som far illa. De flesta sällskapsdjur tycker nyår är jobbigt. Våra annars så lugna hästar brukar galoppera fram och tillbaka i hagen. Någon kanske minns hästen Helge?
Våra vilda djur förstår nog inte alls vad detta som smäller så högt, och lyser så skarpt är för något. Människor som har flytt från ett krigsdrabbat område kan få panikångest m.m under dessa kvällar.
Jag säger inte att vi ska peta alltför mycket på våra så hårt inrotade svenska traditioner (som jag i vanliga fall älskar), men kan vi inte börja inse att djur och människors välmående går före lite spännande fyverkerier?
Låt kommunen sköta fyverkerierna, vid tolvslaget. Då kan de som behöver förbereda sig. Smäll inte till och från under dagar, eller veckor, före och efter.
Ännu bättre, de kommuner som väljer lasershower, visst de syns inte från lika långt håll, men gör verkligen fyverkerierna nyår så mycket bättre? Kan vi inte ha en rolig, kul, och trevlig kväll ändå? Blir det inte ett nytt år, även om vi inte skjuter raketer? Att få kolla på dessa fyrverkerier, är det verkligen värt den oro, stress och till och med död som det har orsakat?
Jag hoppas ni som köper egna raketer under nyår kan få er en liten tankeställare, om inte annat släng en tanke på de som lider pga detta, och tänk om. Njut av det som er kommun annordnar. Låt alla få njuta av natten då vi går in i ett nytt år. Det är min önskan, att alla ska få börja det nya året lugnt och lyckligt, sen finns det fler saker att jobba med än fyverkerierna, men det är en start.