Att känna oro över något som ska vara lycka.
För några dagar sedan fyllde jag år, hela 26 år har jag nu levt, andats, skrattat, gråtit, älskat, lekt, och så mycket mer. 
Ens födelsedag är något man ska känna lycka över. Något som man normalt längtar efter, visserligen sinar den känslan lite med åldern, men det bör ändå finnas där, litelitegrann iaf. 
För mig har min födelsedag blivit något jag har väldigt blandade känslor för, och jag vill inte låta som jag gnäller i detta inlägg, för det är inte därför jag skriver. Men jag kommer nog gnälla, lite. 
 
 
Två som finns, alla dagar, året runt, och ger mig lika mycket uppmärksamhet oberoende på vad kalendern säger för dag <3
 
Det började för några år sedan, en födelsedag jag var sjuk vill jag minnas. Jag stod i duschen, och helt plötsligt slog det mig, jag hade inte hört av en väldigt viktig person i mitt liv. En person som ska gratta en på ens födelsedag, och helt ärligt så bröt jag ihop lite, när den tanken slog mig. Därefter började jag märka allt fler grattis-hälsningar som borde komma, men som inte kom. Människor jag inte har någon speciell kontakt med förvisso, men den relationen jag har till dem gör att iaf ett grattis är på sin plats. 
Det slutade med att jag tog bort min födelsedag på Facebook, för jag kände att kan man inte ens skriva där, när det dyker upp mitt framför ögonen på en, då behöver dem inte ens se vilken dag det är. Det är däremot oundvikligt, för min mor skriver alltid en status om vilken dag det är, och dessa personer brukar gilla den statusen. Jag sa ju att jag skulle låta gnällig och detta kanske känns som en skitsak, egentligen, men den ger mig en stress under denna dag, en stress som inte ska finnas där. 
Det finns även ett gäng andra småsaker som biter på mig denna dag, och många bäckar små gör mig till en väldigt stressad person en dag i slutet på november. 
Jag pratar sällan om det, och försöker att inte visa vad jag känner, för det är ju egentligen ingenting. Det är inget som man egentligen ska bry sig om, jag ska ju bry mig om alla som grattar, alla som kommer hem till mig! Det är de som ska ha min uppmärksamhet, och jaga bort stressmonstret i min bröstkorg.