Grattis älskade hund!
Idag fyller hemmets okrönta drottning 8 år, och det känns som bara förra månaden hon kom hem till oss som en ranglig 1-åring. En hund som var stressad, i en ny miljö.
Första gången jag träffade Flippa var hon en söt liten valp, som sprang runt på gräsmattan hemma hos Simons föräldrar, i början på sommaren 2009.
Andra gången vi träffades hade jag och Simon hunnit bli ett par, flytta till Kolbäck till vår första lägenhet och hade vår förra hund, Vanni.
Min enda tanke om Flippa var att det var en jobbig hund, som jag aldrig skulle vilja ha hemma hos mig. Hon sprang efter och hög i handlederna för att få en till att leka, det var stor skillnad mot vår 5åriga Vanni som tog dagen med lugn, och det bästa hon visste vet petflaskor.

I mars förlorade vi vår Vanni, i en blodpropp, och redan samma kväll kände vi att vi behöver en ny hund. Inte för att Vanni inte hade betytt något, utan för att klara av att hon helt plötsligt inte fanns där. I samma veva ringde Simons mor och berättade att hon hade en hund i Köping, vars fodervärd just nu inte klarade av sin egen hund och Flippa, och vi kunde hämta henne bara någon dag senare. Jag blev inte överlycklig när jag mindes den hoppande, pipande, nafsande schäfern som jag kom ihåg. Men hem till oss kom hon, och jobbig var hon. Däremot har jag lärt mig älska henne, se hennes personlighet, och se henne lugna ned sig och växa som hund och individ. Få gråa strån runt nosen, och jag vet vad som gör henne glad, jag vet hur hon funkar, och framförallt, jag litar på henne. Hon må fortfarande ha sina jobbiga situationer, men det finns ingen finare, och hon kommer alltid vara den hund jag faktiskt ser som min första egna, även fast jag och Simon självklart har henne tillsammans, och Simon står på hennes papper. I 7 år nu, har vi varit med om så mycket tillsammans, jag, Simon och Flippa. Sedan ett år tillbaka är även Molly en del av vår lilla tokiga, stökiga och väldigt snurriga familj.
Vanni är inte glömd, men det var verkligen Simons hund, och en hund jag bara hjälpte till med, tyvärr hann jag inte heller lära känna ordentligt.