Darkest corners of the sea
Idag är väl inte mycket bättre än igår, förutom att jag har 4 sidor kvar att skriva. Varav en av dem ska bli klar idag. De andra tre får jag skriva imorgon och på fredag förmiddag. 
 
Imorgonbitti ska jag till dietisten och prata mat, speciellt mat vid typ 2 diabetes. Blodsockret gör väl ingen shocksänkning, men ligger runt 11-15 i fasteblodsocker istället för 18 som tidigare, och det är bra. Men det kan bli bättre. 
 
Idag har jag en lite molande känsla i magtrakten. Jag vill komma igång, jag vill gå ned i vikt. Människor runt mig blir gravida och får barn och självklart är jag glad för deras skull, men det sticker till varje gång jag ser eller hör. Jag vill ju själv dit! Jag vill själv bli gravid, och börjar tom nojja mig över min ålder. Att den dagen jag lyckats jobba bort mina 50 kg för mkt är jag för gammal istället. Nu tycker säkert människor jag överdriver, jag är bara 26. Men när man växt upp med en insikt på att barn ska komma vid 22 så börjar 26 blir gammalt. Jag oroar mig även att det skulle vara fel på mig eller S, och att vi inte får någon utredning förrens jag är under 35 i BMI, idag ligger jag på nästan 43. Det är bara jag som kan göra något åt det, det är bara jag som kan göra så att jag går ned i vikt och jag känner motivation för första gången på länge. Samtidigt känner jag en rädsla för att faktiskt komma igång, för tänk om jag misslyckas, igen. Kommer jag orka igen då? Kommer jag orka ta tag i allt igen? Ibland funderar jag på att göra den där gastric bypassen som ligger och väntar på mig, men den känns så osäker. För lite forskning för långt fram, och alla i min närhet är emot den. Jag ska ju kunna klara detta på egen hand..