Jag har länge gått och väntat på ett besked ifrån mitt jobb. Ett besked jag vet kommer ge mig mer ork, ork att komma ut på promenader, att plocka upp kameran, boken, eller att faktiskt börja bry mig om bloggen igen.
Det är att jag ska få gå ned i tid.
Det är att jag ska få gå ned i tid.
På mitt förra jobb jobbade jag 75-80% och visst trivdes jag inte alltid, men jag gjorde fortfarande allting jag älskar att göra.
För ett år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, som är 100%, som genererar mer pengar. Men det genererar mig inte lycka, jag har slutat skriva här, jag har inte orken att komma ut och gå, jag tar upp kameran och böckerna ytterst sporadiskt. Jag är så stressad av att jag aldrig hinner göra något, så att jag aldrig har orken att göra något.
För ett år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, som är 100%, som genererar mer pengar. Men det genererar mig inte lycka, jag har slutat skriva här, jag har inte orken att komma ut och gå, jag tar upp kameran och böckerna ytterst sporadiskt. Jag är så stressad av att jag aldrig hinner göra något, så att jag aldrig har orken att göra något.
Från och med 1 oktober går jag ned i tid. Jag kommer jobba 6 timmar per dag, och blir då på borta 8 timmar sammanlagt (1 h lunch och 1 h resväg), istället för idag 10 timmar. Det kanske inte är så mycket, men det är 2 timmar. 2 timmar för mig själv, att göra allt det där jag inte orkat göra i ett år.
Jag har dessutom kommit in på en engelska 6 kurs, som börjar i slutet på oktober, det känns extra skönt att jag inte behövar panika över att inte hinna med den.
Dessutom går jag på ett möte 1 gång i månaden på ett hälsocenter i Västerås och får hjälp med min viktnedgång, och med detta så kommer jag kanske kunna gå på deras träningar. Dem ligger så pass att jag inte hinner i dagsläget då jag slutar försent.
Nu blir det mycket text, men jag har ansökt om lite andra saker, som också skulle ändra mitt liv drastiskt, jag hoppas verkligen att det går vägen!
0 kommentar(er)
