När det inte blir som planerat.
 
Idag och imorgon har jag lediga dagar, då jag jobbar i helgen. Så imorse tog jag med mig kameran och drog till Anundshög för att fånga dem där fina höstbilderna i morgondimman som jag fantiserat om. 
Allt var perfekt, vädret, dimman, solen, bara en sak som felade. Minneskortet låg hemma och jag hade ingen tid att åka och hämta det, för då skulle dimman hinna fösvinna. Så, jag fick göra det bästa av situationen och använda min mobil. Den klarade inte riktigt av solen, och att fånga dimman sådär magiskt som jag önskat, men det blev ändå helt okej. 
 
Dessutom tog jag tillfället i akt och gick runt och bara njöt. Jag älskar att vara på ställen som dessa, och tänka på hur det såg ut då. Eller bara tanken på att människor faktiskt har rest dem här stenarna, har grävt gravhögarna. Att det ligger människor här. Människor som en gång har haft ett liv, som har skrattat, älskat, och levt sina liv. Det är en väldigt mäktig känsla och tanke. 
#1 - Sara

Även om det inte blev precis som du önskat, så blev det väldigt fina bilder! 💜

Svar: tack :-D ja, dem blev helt okej för att vara mobilbilder ändå :-)
Pauline Wirenborg